Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ibland kan livet bjuda oss ensamheten tillsammans andra, där gemenskapen bygger på suckar och tandagnisslan. I många fall kan de två senare finnas både i oss själva men också i omgivningen, plus att man känner att man är ämnad för annat.


Solitär

-

Och

jag åldrades
tidigt

i vemodets
skugga

av
andetagets
djupa tyngda

i
och av orons
malande envishet

där,
där blott

ensamheten
följde

-




Fri vers av Anders Granström
Läst 389 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2014-11-16 18:06



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Bra!
2016-11-13

    ej medlem längre
Ensamhetens tyngd är att aldrig bege sig någonstans
2014-11-21

    ej medlem längre
Jag brukar odla bön å förbön och lyssna på Spotify å tända ett ljus för de som har det svårare och är ensammare än mig.
2014-11-21

  walborg
En talade beskrivning av ett stagnerat tillstånd utan förändring
2014-11-16

  ResenärGenomLivet VIP
En lite sorglig dikt som berör...
2014-11-16

  Chawa VIP
Tragiskt öde...känner tyngden... Präntat med känsla!
2014-11-16

    ej medlem längre
Svårt när så sker...
Vemodsvackert
2014-11-16
  > Nästa text
< Föregående

Anders Granström
Anders Granström