Det har gått 13 dagar sen du
togs ifrån oss
jag har saknat dig i 312 timmar
(18720 minuter, 1123200 sekunder)
det känns som allt står still, allt går i slowmotion och jag släpar mig fram med tårarna rinnandes från kinderna
Smärta ska kännas,
men smärtan att förlora någon permanent är tusen gånger mer olidlig än att bli lämnad.
Bröstkorgen slits ut ur mitt bröst
Ovissheten dödar mig,
Verkligheten dödar mig

Som en extra mamma, var du
Och jag kommer sakna att sitta på din altan när det är sommar
Sakna att inte vakna av att jag hör
din röst på morgonen
Att inte få hjälp med korsord
Aldrig mer se dig prata, diskutera med mamma
att inte få uppleva allt med dig och mamma
Det gör förbaskat ont,
men det värsta är att aldrig mer få se dig, med oss


Vill att du kommer tillbaka,
att han där uppe som påstås vara god släpper dig, så att du kommer tillbaka.
- Men det hjälper inte att hoppas längre. Det är försent.
Men du förtjänade inte att dö, hela livet har du kämpat med att få allt att gå ihop
När det blir ljusare, så tar han dig
Han som jag nu mer kallar Satan.

Jag uppskattar allt du gjort för mig och min familj.
Och jag tog åt mig av allt du sa när du peppade mig för att bli frisk
Jag lovar

Jag saknar dig,
och kommer aldrig sluta
göra det.

vet
inte
hur
jag
ska
orka
andas
längre
-