Jag andas
Så knappt långsamt och tungt
Att kråkorna samlar sig på mina axlar

Jag berör
Så lätt osäkert och mjukt
Att det inte ens påverkar växternas blomstrande

Jag ser
Så vagt lite och rakt
Att syftet jag haft tappar sin mening för en sekund

Jag står här likt en fågelskrämma
Väntandes på att kråkorna får nog
Väntandes på att växterna döljer mig
Väntandes på att det snart blir mörkt

För likt vilken varelse som helst
Har jag mina nedgångar