”- - - varför föll mig inte den rena poesin på läppen? Ja, varför? Var det inte av samma skäl som gjorde att socker i rent tillstånd inte smakade mig alls? Socker lämpar sig för sötning av kaffe men inte för att sleva i sig som gröt. I den rena, versifierade poesin är det övermåttet som plågar; poesi i övermått, poetiska ord i övermått, metaforer i övermått, sublimering i övermått och dessutom kondensering och rensning från varje antipoetiskt element, också det i övermått, vilket får dikten att likna en kemisk produkt.”