November
Som natten kommer all tidigare
Bogserandes på det obarmhärtiga mörkret
Och nu sitter han där, igen
på sin sängkant
gör de avstannade planeterna sällskap
Och lever
Han kippar luft från ett gläntat fönster
Ser på sig själv
Så, som med andras ögon
Djupt däri
I allt det svarta
Ryms allt och inget
Gömmer sig sömnen
Och däri föds hans tankar om på nytt
Det är november
natt
de älskade med varandra förut
och hon sover djupt nu
Regnet spelar på fönsterbrädet
Vinden har fått sorkskrämman att vakna till liv
Hennes andetag är stundtals något mjukare
Och han tycks ana en melodi
Hon sträcker ut sin hand, famlar runt hans kudde, under den, mumlar i sömnen och vänder sig med en suck tillbaka om igen. Som så många gånger förr.
Han är ändå tillfreds
För det blir november igen
Det kommer att bli natt
Och han kommer sitta på sin sängkant, igen
sömnlös
Han kommer att göra de avstannade planeterna sällskap
Och han kommer att leva
Medan han väntar
På att få dö