I ett allvetande samhälle kan hon allt,
Hon pekar på rätt eller fel.
Även om omdömet ibland är ganska kallt,
Gör kritiken hennes självbild hel.
Hon ler i mjugg,
Åt varje liten felstavning.
Sneglar under lugg,
Och bjuder glatt på en förmaning.
Fröken Besserwisser vet visst allt,
I hennes värld är rätt det främsta.
Hennes ord är normen, det har hon befallt.
Att alltid veta rätt från fel, det är det förnämsta.
I hennes värld är allting korrekt,
Så olik gemene man,
Hon tar avstånd från allt defekt,
Och fnyser som bara hon kan.
Men bör hon inte tänka efter?
Hennes norm passar inte alla.
Fundera på takt hädanefter?
Många ser henne gärna falla.
Fröken Besserwisser är sällan populär.
I hennes närhet vill ingen stå,
Sådant vet ju alla människor här.
Smaka på kritik bör även Besserwissern få.