Det kalla ljuset av gatlyktorna,

stämningsfullt dämpade av

cigarettröken som blandas med fukten,

ridån mellan oss -

Ljuset filtreras genom den fallande snön och

i varje snöflinga är oändliga missförstånd,

trots ett vackert (unikt) yttre.

Kanske känslorna gömde sig där någonstans,

i några centimeter av ändlöshet.

Och vi kanske är stjärnstoft,

dina ögon verkade tro men

blickade samtidigt mot något annat.

När lyktorna brunnit slut kan man inte bara ge upp,

rinna ut i mörkret utan svar,

tyna bort utan ett varför.  

Du tog en genväg i natten och försvann,

men var vilsen redan från början. 

Jag väntar tålmodigt på tö.

Ljuset är annorlunda nu,

men cigaretten glöder än.