Men hur blir man fri

från Djävulens grepp


det blir man aldrig riktigt


En natt träffade jag ett berusat par

de frågade efter vägen hem


så jag var tvungen

att visa dem


och vi började gå

genom staden


mina steg blev tyngre

och tyngre


för varje gata

kände jag igen

från det förflutna


de bråkade hela tiden

om varför de gått vilse


det var du

nej du


men medan mina steg var tunga

som bly


blev deras

lättare

och lättare


men här

börjar vi känna igen oss

den baren

var vi ju på


och den sista biten

nära hotellet

höll de om varandra


vid stationen satte jag mig ner

och vilade


jag var så trött

och mina skor trasiga

efter denna långa vandring


Förgäves letade jag I mina fickor

efter pengar

till en taxi hem


Och det var där någonstans

jag fick syn på honom


han satt ensam

och väntade på något

eller någon


och där kommer

de där jävla vakterna



detta slutar inte bra


jag måste nog hjälpa honom


så när de

gick runt hörnet

smög jag in

och satte mig bredvid


nu var vi också två


var kommer du ifrån

och vart är du på väg

viskade jag


men jag fick inte något

ordentligt svar


och snart

kommer vakterna igen


Kom sa jag

vi måste nog dra härifrån


har du några pengar

nej sa han


inte jag heller

så då får vi gå


Jag har en bostad

en stor gåva från Gud

vi kan vila där


kom

vi får traska dit


Så vi började gå

och gå

och gå

och gå


Är det långt

frågade han

det beror på

om du frågar en människa

eller Gud


Hela tiden

fick jag koncentrera

mig något fruktandsvärt

för att förstå

vad han sa


men varifrån kommer du?

och varför

är du så rädd för polisen


Vi är från nordafrika

men du är ju vit

han log och sa; jag vet


men polisen då

jag är på rymmen

fan också tänkte jag


vi gick längs motorleden

leta I vägkanten

och är det något du tror

vi behöver

så plocka upp det


Nu hade vi problem

att lösa

varken han

eller jag

hade papper

på vilka vi var

eller några pengar


och jag hade inte

sovit på hundra år


När vi kom hem

lade vi allt vi hade

på bönemattan

och sa till Gud

detta är allt vi har

hjälp oss nu


ge oss bara lite mat

och vatten

kanske en dag till

att leva


men allt

ligger I dina händer


Kan du göra bön

frågade jag honom


ja svarade han


vi hade inte mycket vatten

så vi lät regnet fylla en hink

och tvättade oss


Sedan gjorde vi vår bön


när vi var klara

frågade jag en gång till

var bor du?


Men återigen

fick jag inget riktigt svar


jag visste inte

vad vi skulle göra

bara att jag inte hade något val


han var mitt ansvar nu