Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hjärtat, farväl.

Så förankrad i tystnaden att jag inte ens kan höra mig själv skrika av ångest
När dagarna går i 180 rakt in i betongväggar
nålen sitter så vant nu
Hjärtat jag tappade greppet och du var inte stark nog att fånga mig
du står i någon annans badrumsdörr nu, du slipper oron och du slipper rädslan
Jag står kvar mitt i lägenheten vi kallade hem
solen stiger kallt och jag ser bistert på ur tredjepersons vy hur jag faller
Så förankrad i tystnaden att jag inte ens kan höra min egen dödsdom

Hjärtat, farväl.




Fri vers av Imperial
Läst 250 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-12-15 00:36



Bookmark and Share


  övermindödakropp VIP
fysiskt beroende,
skapad utifrån ett bristande förtroende.
våran värld är grym,
för oss som finner kärlek anonym.

att vara en realist är allt annat än lätt,
knappast något man går igenom aftonsklätt.

ett andetag i taget.

2014-12-25

    BaharLoca
Underbar text!
2014-12-15
  > Nästa text
< Föregående

Imperial
Imperial