Du smeker mina ord i tystnad

med munnen rak i profil

och orden blir liksom kvar där

i ingenstanset

du stansar in dem

lite här

lite där

och visst gör det ont?

men har inga förväntningar på mer

det är du och  jag?

någonstans i ingenstans?

jag vet vad jag förtjänar nu

enligt dig

det har du talat om

så många gånger

att jag slutat räkna

och börjat om

så jag förväntar mig liksom

inget mer

men ibland känns det tomt här

i 

och jag vet ju att jag älskar dig 

mer än vi