Jag möter din blick och jag ser ilskan
Jag ser frustrationen och
kylan
och jag undrar tyst för mig själv
hur jag ska få dig att förstå
För,
du håller för dina öron
ovillig att lyssna
på mina ord


Du tar dem i din hand och vänder på dem
vrider och analyserar
för att tillslut missuppfatta och
bli frustrerad
Du sliter till och med ur dem ur munnen på mig
och avslutar dem du själv

Och du skakar på huvudet,
när jag sträcker mig efter dig
och dina ögon mörknar av kyla
I ren desperation letar du efter orden
som ska slita sönder även min insida

Så att jag kan få lika ont
som du
och jag tillåter dig

Jag sluter mina ögon och
intalar mig själv att det måste gå att få dig
att möta mig
om så halvvägs
men du trycker som ett skyggt djur
och hugger vid minsta försök
att nå dig
Och jag tillåter dig


Men jag lämnar rummet med
tårfyllda ögon
ledsen över det faktum
du går nu