Små gnistor blänkte

i mörkret

från eldstaden

de var samlade kring

Det var natt

allt var som vanligt

några vaktade

andra halvsov

lågmälda samtal

bröts då och då av skratt

eller heta diskussioner

Elden lyste upp viloplatsen

allt var som det brukade vara

Någon rörde i elden, blåste

flammorna steg högre och högre

bredde ut sig

hela himlen brann

i ett ljus de aldrig sett förut

Ur  ljuset

hördes en röst som sa:

Var inte rädda!

 Ingenting

var som det brukade vara

 Förvirrade

andäktiga

blänkte tårar som eldsgnistor

i mörkret 

Natten övergick i dag

- nytt ljus lyste

över det vanliga