Han hade så stora ögon
en sådan iver
ett sådant språk
Kring midjan hängde ett otal verktyg
som spadar, mejslar
och fina penslar

I timmar putsade han
och visslade
Där var vatten i hundra krus,
förutan det skulle allt stå stilla
Drack han något, så fnyste han

Förundrat tittade de och lyssnade
höll sig undan, ty han var stark,
hans armar rörde sig yvigt, vant
och luften bävade av hans kraft

Men sedan log han
såg på sitt verk
drack tio klunkar
och hällde vatten på bål och huvud

De trodde alla att han var Vädret.



10/3 2011