musiken både hjälper och stjälper
svårt att vara i verkligheten

då sätter jag ofta på mig mina lurar
för att för en stund leva utanför

utanför det som kallas verkliga livet
det där som ibland är så hårt och skarpt


Ja sa att du är som musik i lurarna
du tog en del av min refräng

vi slutade att kommunicera med ord
ibland säger tystnad mera än ljud


För hur ska jag tolka att du vill vara själv
att du inte orkar med mitt sällskap

Att du inte längre vill vara musiken i mina lurar
du som lever på att spela musik.

Jag föll för dig, på riktigt
men i fallet så gjorde du mig illa

och nu kan jag inte ta mig upp


för musiken i lurarna hjälper inte längre
för att stänga ute verkligheten
för nu är det inte den jag är rädd för
utan det är att lyssna på den musik
som jag förut tyckte så mycket om

Den musik som var du
du som var min flykt när allt blev för skarpt