Bit faller bit för bit
krossas ned till damm
som virvlar hit och dit
Tår in till spillror går
torkar från sitt salt
dör med ringa spår
Fragment är allt som återstår
som jag i handen får
men fånga ej förmår
Det studsar runt i ständigt lopp
befriat från sin kropp
utan att få stopp

Ton stegras först – och dör
svinner utan spår
flyr bort som en charmör
Men minnet sakta far
dröjer än en stund
dröjer ännu kvar
Fragment är då det som jag har
som jag förtvivlat spar
och ingen från mig tar
Det lägger sig och virvlas fram
ur årens gråa damm
utan någon skam

Bit, slockna med din glans
virvla inte mer
din ystra lätthets dans
Den trasig är må fly
lämna bort sin plats
till en lycka ny
Fragment är tid som ej blev av
är ord som ingen gav
är hål i glömskans hav
Det hänger fast i ögonvrår
och öppnar flera sår
än som hela går.


10/7 1987