Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Homo divus

Det var en gång en gud
som glömde att hon var gud
och kallade sig själv för människa.
Istället uppfann hon gudar
utanför sig själv.
En del påminde mycket om människan
och hade människokroppar.
En gud hade en mänsklig själ
som kunde tvivla på sig själv
och levde som människa
bland människor.
Henne dödade man snart.
Och man dödade varandra i massor
i striden om vilken gud
som var den rätta.
Det hände att ensamma mystiker
satt i mörka rum
och plötsligt blev påminda
om sin gudomlighet
men dem skyndade man sig
att hugga huvudet av.
Till slut stod människan där
i en sargad värld,
ensam,
ansikte mot ansikte
med det gudomliga,
ansvarig endast inför sig själv.




Fri vers av Nitram P
Läst 245 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-01-10 17:24



Bookmark and Share


  walborg
Tack för en djupt tänkvärd text
2015-01-10

    Silverbjer
Återigen skriver du enkelt och betydelsefullt, hårt och mjukt.
Med ett viktigt budskap som bärs genom det språk min son kallar "poesiska".
2015-01-10
  > Nästa text
< Föregående

Nitram P
Nitram P