Jag tänker på min son.
Hur ser mönstret ut som kan skydda älven i hans hjärna.
”Du får leva” heter det kanske, mönstret.
Gulligt mammigt med får och kullar över hela ryggen
en kattunge över bröstet.
Varför går hon runt tältet där han sover ? Är det för att ta farväl för hundrade gången ? Det finns ju ingen där längre.
Här är jag säger han en vacker dag då snön vräker ner. Han visar sina händer
de är så många.
Hon skrattar när han fladdrar runt henne som en låga.
Mamma jag fryser inte ! Mamma var lugn nu, gå hem nu.
Låt mig slippa vara orolig säger han.
Hon ler under sjalen och går nu på riktigt går hon hem till sig
och det är ganska långt
tur det.