astrakanträden blommar

det gråter en vind

stenar täckta med mossa
stenar med skrift
viskar stegvisa
valvföljen

bäck porlar valvens höjda renas
under ifrån

skräddare sömmar
örnblicken följer
fållens tvist

lyktan viker ut veckens rynkade pannband
örnen sträcker gåvan till sherpas gång

stenar skimrar i grynings stigning
faller om

i det slutna andas hon elden
bränner hårt
hon glöder in ifrån
trampar stampar
slår med räfsan

elden envis
famnar henne varsamt

detta gnager henne

säckar fyllda med bråte
hamnen fransad
bryggan murknad
säckar sliter drar i repens kval

den hängde
bärs i träd

alruna kvider
sträcker helande in i leder

kärran gnisslar åter
upprepar
förneka icke den du är
eker till eker suddas ut
banden värnar

frigiv säckarna färd
gnager detta
släpp säckarna ur ide

slå följe med vinden
landa i elden
strömma med havet
så askan i jorden
tag emot stjärnvatten
spira i tillit

upp
ur

denna dal
stiger

stämman

den vilken brast
den vilken helades

av tonen
nornorna spann

i den dalen vakar ett träd

din hand
rör vid mina ögon

din stämma
skänker

livslugn

ditt namn andas mitt hjärta

du
är

min längtan

är du här
är du där
är du när

bär du ett
namn

bär du ej ett namn

bär namnet dig
bär du
namnet

älskade

kragarna är stärkta

det är så många sorgeband i träden

jag når ej
kanten

av ögat

avvecklar mig själv
jag glider ur

bilden