Tankar kring ingenting

Min första fundering var kring "ingenting" och frågan: Kan man göra ingenting? Hur gör man då? Jag kom fram till att även om jag satt helt stilla och inte gjorde någonting och försökte låta bli att tänka, skulle jag ändå röra mig eftersom jordklotet rörde sig. Hur jag visste att jordklotet rörde sig vet jag inte, Jag var runt tre år då.

Till slut kom jag fram till att änglarna i himlen kunde göra ingenting eftersom de inte befann sig på ett klot som snurrade. Hur jag visste det vet jag inte. Kanske var detta ett sökande efter stillheten, icke-rörelsen. Sedan har jakten på detta ingenting/stillheten präglat mitt liv.

Den danske filosofen Martinus verk gav mig delvis svar.

Tankar kring att vara av annat kön

Ett annat problem som jag dryftade med min bror när jag var några år äldre var hur det skulle vara och kännas att vara flicka. Det vet jag fortfarande inte.

Jag trodde också att pappor födde pojkar och mödrar flickor, utifrån något slags idé om att "lika föder lika". Barnets logik.

Tankar kring livet som bara teater

En tredje fundering odlade i 8-9-årsåldern. Jag hade ett eget tänkarträd då, dit jag smög undan för att fundera över mitt liv.

Jag hade en gnagande känsla av att det liv jag levde inte var på riktigt, att mina föräldrar inte var mina föräldrar, ja, att hela min vardagstillvaro var på låtsas. Men detta fick jag inte berätta för någon, utan jag var alltid den glade och väluppfostrade gossen som log, som skötte sig i skolan, för omvärlden fick inte veta att jag genomskådat denna teater.

Kanske var detta ett slags aning om den upplevda verkligheten som illusorisk. Även här gav Martinus delvis ett svar.

Tankar kring landet jag bodde i

Jag var även övertygad om att landet jag levde i var en ö och trodde att väderkartorna var felritade, fram till jag var runt nio år. Jag såg vatten som den naturliga gränsen på ett land. Barnets logik igen alltså.