Du kallade Vintergatan en återvändsgränd
och stängde luftslussen med några ilskna knapptryckningar.
Utanför våra små fönster hade exoplaneten växt
långsamt som en pumpa ur jorden som nu var redo att skördas.
Sonden som skulle föregå ett bemannat besök var redo för avfärd.
Detta var sanningens ögonblick.

Det var då musiken började ljuda i våra öron.
Ett stycke ur Bachs ”Das Wohltemperierte Klavier”.
Jag frågade mig naturligtvis varför de valde just denna musik.
Kanske ville de visa att de hade koll på vår civilisation
genom att utöva någon sorts finsmakning.
Långt senare förstod jag att de visste att det var vår favoritmusik.

Du kom tillbaka och vi nickade långsamt åt varandra
som tecken på att vi båda hörde musiken.

De tyckte nog också om Bach.
Vi log försiktigt eftersom vi vågade tro på
att detta var ett gott tecken.