Stjärnorna vilade mjukt i sin filt
natten var klar och kall i sin bädd
Gubben var uppe och kikade ut
bortom slätter och toppar och måne

Han letade nyheter, vis där han stod,
och bekant med det självklara skimret
förundrad som alltid, ty alltid han fann
något nytt i den gnistrande rymden

Han stod med sin kikare av pergament,
hans syn var som orken och söklyckan god
Om någonting föll i hans stjärnlysta sky
genast visste han om det och log

Den tindrande himlen var i hans håg
genom dager, afton, morgon och natt
och efter hans död var det som han var kvar
och berättade för oss vad han nyss sett.



9/3 2013