Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En förlorad barndom, man kämpar ensam och ser inte då andra räcker fram en hjälpande hand


Ett ensamt barn som växer upp

Du är ett barn
Du föds till en familj
Det är inget val
Du är efterlängtad

En tom ryggsäck
Du börjar livet
och slukar allt
Något går fel.

Du är maktlös
Det finns ingen
Ingen som ser dig
Ingen som lyssnar
Du står där ensam

Någon tar din hand
men inte tillräckligt
Du står där ensam igen
Fast denna gång
är det värre,
det är svårare att bära

Var ska du ta vägen nu?

Du växer upp
Ryggsäcken som var tom
är nu full
Du har ingenstans
att tömma den
Innehållet värker
och sorgen tar över

Någon var villig
att ta din hand
Det fanns någon
som ville hjälpa dig
Varför greppade du
den inte?




Fri vers av Sara1
Läst 318 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2015-01-24 22:40



Bookmark and Share


  walborg
Tung verklighet i denna text så fint beskriven
2015-01-27

    Nicklas VIP
Tungt.

Men det är aldrig försent. Kämpa på!
2015-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Sara1