Bakom mina ögonlock spelar det ingen roll.
Alla händelsers förlopp är utan vikt.
Bagatellartade och oväsentliga, på sikt.

För alla, utom för mig.

Bakom mina stängda ögonlock, kan jag älta dess förlopp.
Genom varje steg jag tar, varje andetag.
Alla skuggor jag bar, skuggorna som ännu hänger kvar.

Om jag försvann idag,
skulle du då sakna mina andetag?