Jag sitter och minns tiderna när jag blundar och tänker
sa min dotter
på dagis till fröknar
och orden ramades in
en flicka, en kvinna, men delat vemod
när jag sitter
och tänker blundar och minns
tiderna sköljer, pulserar och värker
landar i stenen
som växer och tynger
av allt det förlorade.
Ögonblick
rester har förkolnat
men glöder ändå
Människor
närhet är förgången
finns ini likväl
Smärta
Eufori
som har varit
och blivit den jag är
Jag sitter och blundar och tänker
att jag är girig på livet
vill äga det som varit och det som är
så öppnas blicken
granskar min hand
som vittnar om allt.