Snart vintermörkret lämnas bakom oss,
blott någon månad till att härda ut,
sen våren kommer, lättar tyngdens kloss.

Ja, till den tar för oss sitt största krut,
så ge den kan av bästa ögonfägnad,
små blad och blomst som väntat, stått på lut.

Ej ska vår tid till skottning då bli ägnad
när jordens doft till näsans borrar når,
nej, stå vi ska med krattan i vår hägnad ...

där kanske njuta av en kaffets tår.