när vi sågs första gången var kvällen ännu ung

våra blickar gav oss något att samlas över
en gemensam ovilja
och vi förklarade krig mot förefintligheten


vi krävde något mer, något annat
för det vi såg skulle aldrig räcka till

vi valde våra vapen
formulerade vårt motto med omsorg

vi utsåg plats och tid för det första slaget


men när så solens uppgång nalkades
och ruset mattats av
stod jag ensam vid fronten


den första solstrålen skar som en diamant genom hjärtat


ni såg mig aldrig mer