Du slutar att skriva från ditt eget hjärta och anpassar ditt skrivande efter andras önkemål.

Då har du blivit en kameleont. Eller en papegoja. Trist att behöva förolämpa djurriket på detta plumpa sätt, men allegorierna förefaller adekvata.

Minns ni den där förvandlingskonstnären i "Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter", han som kunde ändra form och bli olika bokstäver? Praktiskt. Men det finns en sorglig aspekt på det hela.

Vem eller vilka är det egentligen man skriver för? Frågan behöver ställas. Mitt personliga svar blir att jag skriver för att jag har ett uttrycksbehov. Jag frågar ingen annan till råds och definitivt inte heller om lov.

Inte heller är det andras estetiska anspråk och önskningar som styr mitt skapande. Som Robert Broberg uttryckte det: "Mitt galleri finns det inga galler i. Där är jag alldeles fri. Jag gör som jag vill, drar ifrån och lägger till - i min fantasi." Lysande poesi!

https://www.youtube.com/watch?v=9YwOsmKii78

Så jag sneglar inte på vad som är opportunt och inne, vad andra poeter kräver eller vill se här. Jag är ingen hora.

LARZ GUSTAFSSON  14/2 2015