jag kom in på teaterns race
där står det bara en massa estetiska kvinnor
som vill skryta om sina noveller dom har publicerat ut
med sina sminkade face
och stanken av rök lukt och gubb parfym
jag börja fundera
på hur jag står ut
och i ett hörn står det en brud
som står och drömmer om att bli teater regissör eller modell
hon står och väntar på att bli upptäckt
på samma ställe kväll efter kväll
vid ett bord sitter ett gäng
där sitter en student och skryter om hur många tjejer han har legat i sin säng
dom går ut och slå järn
och kommer in lokalen
som nötter
så flummiga så
det har kommit schysst grej till stan
92 procent ska det visst va
det enda som få mig att stanna
är att jag hoppas min dröm bli sann nån dag

varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud
måste det alltid bli nån officiell agenda figur
varför kan jag aldrig bli riktigt kär
det gäller att vara motiverad
och andas där
men varför sabbar sina år
när det bara är att gå
varför kan jag aldrig finna nån ro just nu
varför kan jag aldrig finna nån ro just nu
varför kan jag aldrig finna nån ro just nu



vi repar med bandet en dag
jag ser bara en massa ansikten som jag aldrig skådat förut
vi stannar upp ett tag
och ni som bildar familjer flickor
som aldrig nånsin gå ut
hon i mörka håret där
i henne
jag bli bentonisk kär
vi har sett på varandra många gånger
men jag har aldrig riktigt vågat gått fram



varför kan jag aldrig hitta en vanlig brud
måste det alltid bli nån officiell agenda figur
varför kan jag aldrig bli riktig kär i min karriär
så jag kan packa mina grejer och aldrig visa mig här
åh snälla du
ta mig härifrån

varför kan jag aldrig finna nån ro just nu
varför kan jag aldrig finna nån ro just nu
varför kan jag aldrig finna nån ro just nu
nån som gör mig kär