jag förstår det nu
den som söker tröst
i
någon annan
får svårt att finna
på
riktigt
jag har sagt det förut och kan lätt säga igen
den enda på riktigt alturist som finns är min mamma
är fantastiskt glad hon finns som min förebild
önskar jag kunde bli som henne men
det
kommer
aldrig
hända

är en annan och så kommer det förbli
fast lärt mig nu
att hur mycket jag än satsar så kommer aldrig någon trösta laga fixa mig när jag är trasig
därför alla har alltid sina egna problem att rå om
och dom är ALLTID större och värre än mina
bara därför att
det är deras
mina är mina
hur många som än dör
vilka sjukdomar som folk än drabbas av
vad som än händer så...
är alla sig själva närmast
även om det handlar om
smått
i
någon
slags
jämförelse
älskar gör vi ändå
tydligen vilket ju är vackrast av allt