Du är så vacker där du står nästan naken,
och ger hopp om kommande fröjd.
Du är inte blyg på minsta sätt,
fast din nacke alltid är böjd.
Du prålar inte i starka färger,
och alltid du blek är om kinden.
Du verkar helt oberörd,
av både vädret och nordanvinden.
Men nog fryser du ändå ibland om knoppen.
Du, den första snödroppen.