Så magerlagd han är
den kutryggiga gestalten
hur böjt han går
och speglas i asfalten

bekymrad ler han och ser
döden nalkas som en skugga
och han som inte smakat
en enda av livets tugga

av livets vatten finns inget kvar
bara torka och den lilla fukt
som trillar ner på alla och envar
och förhindrar dödens lukt

på den kutryggiga gestalten
som böjt ser ner
på sitt liv
där i asfalten