Vi möttes för många år sedan då vi snudda vid varandra som
hastigast det slog gnistor som fångande intresset kvar i minnet

när vi träffades igen mer intensift fysiskt under samma tak med
stora planer för framtiden med gemensama intressen men saker

inträffade under tidens gång dom två år jag vi försökte förstå
varandra , hon hör inte vad jag säger , jag förstår inte vad

hon menar , vi är två olika som försöker tvinga ihop oss , så
att vi ska eller skulle passa ihop för min vrede funkar inte med

någon som inte kan försvara eller rättfärdiga helt onödiga
lögner när ingen hotade hennes liv eller frihet eller det

sista brödet på fatet från en far till en svältande familj vad är
sanningen vad är löngnen varför ljuger hon för mej är hon rädd

för mej eller kan jag inte hantera sanningen jag mins den dagen
hon tog mot mej med öppna armar och jag kommer minnas

denna dag hon slöt dom och valde löngnen framför saningen hon
slöt mej ute jag gick därifrån utan svar eller tillit den sista jag

litade på finns inte längre kvar det är tur att jag har ärliga ovänner