Med tunga händer drar jag
en lättnadens suck
i min soffa
i mitt vardagsrum
i dina gamla drömmar
och märken på
väggarna
markerar tiden och
talar om sanningen
den var aldrig min

det gamla känns nära
i mitt vardagsrum
i min soffa
i dina gamla drömmar
om något slags vi
i en låda på 31 kvadratmeter

det är så lyhört här
någon granne borde
hört något här
det kan ju inte egentligen
ha undgått någon vad som
brändes här
hjärtan på bål med hål
i kanterna
mitt innersta
det kom du inte åt
inte ens jag har
löst den gåtan

natten finner ingen ro
i mitt vardagsrum
där finner jag din röst
ekande mot mitt bröst
när jag blev tillsagd
att hålla tyst tänkte jag
utan att säga ett knyst
att jag är bättre
än kvarglömda barndomssår
inlindade som ursäkter
för att bränna hjärtan
på bål