jag kan inte säga hur många gånger
jag har velat skriva om oss ...
när jag vänder mig inåt
bedömer dig
dömer mig
när jag försvinner in i minnen
ser spillror av kärlek ligga runt om kring
och mina tankar vandrar utan att styras eller formas

jag har skrivit om nästan alla av dem
knappt förnimbara skelett
skrikande spruckna högtalare
spöken som gömmer sig under sängen


den unga pojken och våra formbara känslor
som skapade luftslott i jakten på något bättre

vetegräs-pojken som kysste mig ömt medan
jag försenade ett ofrånkomligt uppbrott

den mångspråkiga själen som lärde mig att
intimitet inte alltid behöver sluta i ett inferno

det vuxna barnet med aggressiva tendenser
som gjorde goda försök att banka vett i mig

den sköra tänkande kännande typen som jag gav
det förtroende han behövde för att lämna mig

han som alltid var lite fel lite utanför
som jag bara för en stund ville visa något vackert

amerikanen som älskade mig även när jag
slet sönder mina löften som blöta pappersbitar

de vackra filosofen som inte trodde på kärleken
och som alltid alltid är lite för långt borta


men jag har aldrig skrivit om dig
och jag har så mycket att säga



du och jag
2920 dagars historia

ändå är du inte värd mina ord.