Dit jag välkomnar min blick
öppnar hon sin famn. Hon öppnar
sin famn likt fjärilen sina vingar
och hon öppnar sin famn för tårar.

Mitt scenarios nakna bild vaggar mot
kaosets epicentrum. Åskledaren är
aktiv. Hade dimman varit min närmsta
gräns hade jag välkomnat den likt
dagen natten.

Dit jag vänder mina tankar blickar
jag i arkiv, åter och ser det vackraste:
det som skänkte och det som stals; det
som slöts när infernot av virvelvind
gjorde intrång och det suddas ut därpå.

Jag välkomnar dig i mina tankars väl,
mot frid i dåtidens paradisiska helvete.
Mot fröjd