Jag sitter vid sidan av vägen där växtligheten står brunbränd förtorkad. Värmen ligger tung och mäktig, allt är stilla, ingen vindil fläktar.
Bakom mig skriar en åsna där den står bunden i skuggan under ett träd.
Böjd över sin käpp går en svartklädd gammal kvinna vägen fram.

Framför mig de grå murarna som omgärdar ägorna, vägen som löper mellan dem, olivträden som med sina silverskimrande kronor drar till sig blicken.
I fjärran de blånande höjderna där avståndet och den dallrande värmen utsuddar alla konturer.

När jag försjunker i motivet framför mig upphör tiden att existera, penseln följer villigt handens färd över akvarellarket, färgen flödar, ljus och skuggor ger liv.

En glädjefylld stund av skapande.