och när jag bet i min underläpp
så sköljdes jag över av saliv

och när jag andades
så hostade jag

och när jag slog
så kände jag smärta

och när jag grät
så kände jag en ökenvind
blåsa över mina torra läppar

och när jag skrek till dig
så glömde jag säga ord

och när jag skrek
att du va det bästa jag visste

då blev du döv

men du sa
du fick mig att tro
att jag var som en blomma
en ros
och under stenar ligger ensamma gråsuggor
och jag trodde att jag var en av dom

för du skrek
men du sa aldrig något till mig
så hur fan skulle jag veta
vad jag var
och när jag skrek
så tystande alla