Ett barn tittar på figurer i ett skåp, och i hennes fantasi målas en cirkelsaga upp.
Fajansdamen
Skåpet är stängt
dess glas bär avtryck av fingrar
Hennes små spröda fingrar
på
hennes ändå starka händer
Fajansdamen snurrar i
hennes fantasi
Kjolen blir lucker, virvlar upp
svävar, rubinröd, skir
med tio lager rosa tyll
De bleka benen darrar lätt
På skåpet vilar en ljusblå duk
Den blir himmel
På golvet nedanför ligger en
välanvänd matta
med blommönster
Fajansdamen dansar
i det skönaste eftermiddagsskimmer
på en juniäng
kommer småningom ned till
en strand
där en konstnär finner henne
och hon blir en tavla
I skåpet finns även små möbler
gardiner, lampor och väggkonst
Målaren har hängt sin
nyaste tavla i
det allra nedersta rummet
Där är det utställning
Hans vänner har kommit
för att begrunda hans tavlor
Den dansande damen
får dem att sucka och
klappa sina händer
över utsökta färgers harmoni
och rörelsens perfektion
Den lilla håller sina händer mot glaset
Hon vill in
Hennes händer stoppas bara av
besinning
En herre som är skulptör
och målarens bäste vän
vill göra en staty av den dansande damen
Det får han
Statyn blir vacker som verkligheten
och han låter den stå i hans ateljé
på den översta hyllan i skåpet
Den lilla håller sina händer mot glaset
Hon vill in
Fajansdamen håller också sina händer mot glaset
Hon vill ut.
4/6 2010