Tur utan retur
När jag lägger örat mot jorden kan jag höra som en viskning i mitt blod
En rymdresenär, jag är!
Jag slappnar av mot moder jord och ler av glädje...
Det pirrar och bubblar i mig
Jag rullar runt och ser upp mot himlen
I förväntan på ett äventyr...
Men nu minns jag
Vidden av min utsatthet!
Och jag undrar vart jag är på väg -
Var egentligen hör jag hemma?
Kan en neurolog ge klart besked?
- Var i hjärnans grå gelé
Är medvetandet beläget?
Hallå, är det någon här?
Kan någon svara!
Vart går denna vår färd?
Vad går vår enkla resa ut på?