på en scen, någonstans i Lund står alla människor med varsin
vän runt armen och stampar på det hårda golvet i väntan
på att en kung ska erövra scenen med en låt som kallas
Nu kan du få mej så lätt, och dom gråter för fullt och
livet verkar leva just där och nu och även stjärnorna blir
chockade över all dess glans som skiner mer än deras tillsammans.
och i mitten av alla hurricanes står du med ditt korpsvarta hår och lér
finns det en plats i din värld för två? snälla skicka ett vykort för jag undrar så och den stunden jag höll dig om mig var en stund som även Sinatra skulle beundrat.
och även om mina tårar var tysta och sårbara efter att jag gått så tvivlar jag på att det finns tid för oss, älskade du.
min kärlek till dig kan inte ens ljusets hastighet slå