Mina blad är naggade
Mina lemmar är svedda
Jag är sargad av bomben
du detonerade

Ser igenom en sprucken vas
Splittrad av granaten du fällde

Mot mina väggar står skuggorna
och väntar. Väntar på att jag skall
börja leva. Jag väntar på att rulla
upp himlen och lyfta på locken.

Utanför mitt spruckna fönster
drar solen sina armar längs
fasaderna. Innanför de spruckna
fönstren rullar dammet likt
kulor från minnens sandiga
banor.

Jag läser dödsannonserna som
jag letar efter mitt Jag. Finner
mig inte i tryck, inte i dag heller.

Häller upp ett glas av det rostfärgade
helvetet och lägger i två kalla kuber.
Sveper och blandar det med såren.