ÖVERLEVA....
jag vill
och beredas en ny väg
vid varje gryning
för att få trampa
in i livets solsken.


MEN....
i natten
är jag sårbar.
Blottlagd är kroppen
avhängd alla sina smycken.
Sömnen avväpnar mig.
Försvarslös
får jag uthärda skuggan
av min forna gärning.


DÅ....
trevar jag
genom mörker
och igenväxta skogar
genom min blodklädda boning
famlar jag
försöker fånga rotens trådar
som växer till sanning.


DEN SKÖRDEN
vill jag giva min hyllning
och få smycka
på min själs bara hjässa
med en lagerkrans
flätat av kyssar
och tårar
som förlåtelse
för alla mina svek.


JAG...
ber honom att lyssna
leda mig
söka... och styra blicken
under ögats frans
så att morgonen
väcker alla mina sinnen
med förnuft och sans.





Gurra