Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nutid

En tonsäker passage har smyckat de
inre landskapen. De frodas.

ligger i vitt linne, dästa. Förknippar
lycka med klokskap väser åt stråk
av svärta. De talar om vingar
ser hur guden tycks ha gett dem just det
för flyger över litteraturen i klumpar,

Samlas runt lyckan som flugor runt takets
lampa. Instinkten sa dammsug upp
parasiterna, den eftertänksamme satt och
smålog åt eländet.

Och hon kan inte lämna dem ifred
på sitt eget vis lämna det orört,
bredvid. Trösten klen om att det goda
kommer vinna
det klara är perifert det andra
har nu spritt sig även runt dimmern.

Hon måst låta det ske som allt som liv
fått glömma. Låta det ligga.


Hon är en sådan människa som tror att
kulturen speglar vår samtid ryser
drar sig i hår går baklänges. Man kan
se henne stampa. Hon är en sådan som
drar sig undan i ett hörn övertygar sig
om att Akademien har koll att ingen
kan slinka in av bara farten finns vakter,
smak som förfinats tankar riktigt tänkta.



smygläsande som
massonanin, utförd när längtan
efter närhet är stor. Kanske.
Eftersmaken
densamma. Hon vill bli märkt men helst
utmärkt och glödande kol över ryggen
bränner så skönt. Det stannar.







Fri vers (Fri form) av Andra kapitel
Läst 157 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-04-21 22:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Andra kapitel