Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Finns jag?

Ibland undrar jag om jag egentligen finns.
För ibland är det så tomt inombords.
Varken rädsla, sorg, lycka, glädje eller hat.
Det är ingenting där. Det är ett vakuum.
Jag hade önskat att det bara gjorde ont. Att jag bara kunde gråta. Att jag kunde vara lycklig för det fina i livet jag har. Men istället är allting tomt

Att kunna säga att man är fri från sina demoner är inte samma sak som att leva med kvarlevorna från dom.
Väggar, murar och skyddsnät som aldrig byggs upp igen.
Ett hålrum i hela kroppen som ingen någonsin kommer att kunna fylla igen.
Jag minns inte när jag senast kände glädje. Glädje utan en underliggande ångest.
Ångest hela tiden. Ångesten är mitt liv, ångesten lever mitt liv åt mig. Jag älskar ångesten, den är min trygghet. Samtidigt som den driver mig till vansinne.

Ångesten som kramar mig så hårt att jag inte kan andas. Jag vill inte dö längre men jag vet samtidigt inte om jag vill leva. Ångesten kramar ur det sista ur mig medan det svartnar för ögonen.
Det är mitt egna fel att jag aldrig låter mig själv vara lycklig. Tänk om jag aldrig blir lycklig?




Fri vers av youngandbeautiful
Läst 277 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-05-01 20:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

youngandbeautiful