ensam vid stranden - retrodikter
ensam vid stranden där vinden vänder vågor
skogen sjunger för
Tänder en spotlight
Saknar tid jag glömt Ny dröm vaknar och visar
likt ensamheten
hon tigger för deras liv
en tyst harmoni
ett ekande monument vi är ensamma med lång altargång ingen mänsklig konst rikt smyckad predikstol det andliga trots omgivning av vägen kantad av lila och rosa lupiner han läser flora och fauna som andra ormbunken sägs vara skogens outsider han känner av sin rädsla för upprepning molnskuggan draperar skogens berg likt dockspelarens osynliga trådar hon rätar upp bilderna likt en fågelunge i ensamt bo sitter hon deras första kyss var ett avsked ett flygplan flyger in och ut
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Fredrik P.
Läst 248 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2015-05-01 20:39 |
Nästa text
Föregående Fredrik P. |