Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ensam vid stranden - retrodikter

 

ensam vid stranden 

där vinden vänder vågor
efter åskregnet

 

skogen sjunger för
dig
vilda samtal mellan
fåglar


havet svarar nattens
stjärnor


på stranden
ensam båt utan
åror


Hon dansar ensam
i nattens sena timme

Tänder en spotlight


Ensam-visare
äter upp mig inifrån

Saknar tid jag glömt

Ny dröm vaknar och visar
livslust bortom tid och rum


böljorna stormar
havet äter upp min strand

likt ensamheten


I solroslandet
står ensam mamma med barn
mitt på motorväg

hon tigger för deras liv
om pengar, bönar och ber


hon hittar modet
hos ensamhetens blomma

en tyst harmoni


mitt i alpidyllen
stensatt pilgrimsbro
till kalvinsk katedral

ett ekande monument
över tystnaden

vi är ensamma
i den tomma kyrkan

med lång altargång
av rotting
och nakna vita väggar

ingen mänsklig konst
inte ens en gång en ikon

rikt smyckad predikstol
tronar
omgiven av kolonner

guldfötter

det andliga
maktspråket
lyser med sin närvaro

trots omgivning av
blå bergs ljus och rymd

vägen kantad av lila och rosa lupiner
Tidernas väg utefter Ljusnans älv

han läser flora och fauna som andra
läser bibeln

ormbunken sägs vara skogens outsider

han känner av sin rädsla för upprepning
han känner av sin rädsla för upprepning

molnskuggan draperar skogens berg
ett rinnande mörker blir åter solbelyst

likt dockspelarens osynliga trådar
leder och inspirerar hon sina barn

hon rätar upp bilderna

likt en fågelunge i ensamt bo sitter hon
uppkrupen i den svala lädersoffan

deras första kyss var ett avsked
tusenfaldigades i midsommartid

ett flygplan flyger in och ut
ur ett sommarmoln

 




Fri vers (Prosapoesi) av Fredrik P. VIP
Läst 248 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-05-01 20:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fredrik P.
Fredrik P. VIP