väggarna viks i det grå rummet
i huset där du finns
luften sträcker sig på tå
över bollar och damm i hörnen
någonstans ett skratt
över bordet, datorns platta massa
och barn som reser sin blick i nivå med
studsmattans höga klanger
jag kan gripa markens dystra genre
med ett fniss från mitt hjärta
med en snodd från mitt hår
jo det finns en ny och hoppfull vår
så som dansen går, i det grå
dansen du inte kan nå
som har sig så
klär av sig
i vägglossning och rusiga kval
glider nerför
inte ser sig för
i omvändelse
i en upphöjd dal
i en rutschande sal