Skrynkliga fingrar. Våta. Röken som slingrar sig uppåt, virvlar runt mot takets solkiga vithet. Inte oskyldig, inte på långa vägar. Hettan i halsen. Vissa kallar det sprit. Jag kallar det näring. Vissa tror dom har en själ. Jag tror att jag klarar mig utan. Utan dig. Faller i själva verket isär. Fimpar och tänder igen. Knuten i magen. Växer, inte av liv. Svart död, ropar slidbävningar. Skälver kroppen. Det enda. Skrynkliga fingrar av för mycket väta. Röken igen, slingrar sig runt våta fingrar. Toaletten är smutsig, mitt innehåll spolas bort med andras exkrement. Tom. Hungrig. Tar mig in igen och lyssnar till rytmerna. Hjärta. Smärta. Nej, för tydligt. För tydligt. Precis som knuten i magen. Skratta åt mig, ät min oduglighet. Rök mina kedjor. Slicka mitt sår. Drick mig. Misslycka mig.

Miss Lycka. Inte jag. Ett undantagstillstånd, lycka alltså. Som idag, inga tag, kraft, som el, noll. Vill öppna mig som förr, släppa ut, skriken, sliten. Det säger ingenting. Bara det solkiga taket och röken och vätan. Vätskan, halsen. Jag har lärt mig att jag inte ska svälja när blodet bubblar men bubblorna lyssnar inte på rationalitet.

TYST!
Rött ljus
stannar
paus
Börjar om

Var var jag? Processer- Tangenter. Vitvåta trosor. Det är bilderna som jagar mig. Kan inte ens hålla pennan ordentligt. Jag är min egen uppfyllande profetia. Jag är pornografi. En bild av något som jag inte är. En scen. Spruta på mig och jag blir nöjd. Applådera. Det är det jag lever för. Använd mig och applådera åt ert verk. Jag.

Inte ett världskrig. Tyst klingande klockor. Apokalypsen kommer inte ridande till häst, den knackar dig på axeln. Slut.