När det kommer till våldtäkt så är det en utbredd tanke i "Orienten"(1) att det visserligen är en skymf och en skam. Men det är långt ifrån bara i ett land eller hos ett slags folk som den föreställningen regerar. Det handlar om föreställningen om att det är den som blir våldtagen som bär skulden. Så om en man våldtar, en kvinna eller en annan man, så var det för att det utgjorde en oemotståndlig lockelse. Och det är därför som det är offret som bär skulden, för att ha inlett den brottslige i frestelse. Det är utbrett alltså, om än kanske inte precis all människor verkligen känner så här om de skulle utsättas för det själva. Det är nog därför det finns män som våldtagits vilka väljer att inte berätta om händelsen ifråga. Dels för att de känner sig skyldiga och dels för att de förstår gärningsmannens inställning till händelsen.

Det en smula märkliga i detta är att dessa människor och folk som tänker sig att det är den som inlett någon i frestelse skulle vara den som bär hela skulden. De inte alls tänker likadant då det kommer till stöld. För vad är det väl, om inte ett slags stöld, att stjäla tillfället, kroppen och själen för några ögonblick av en annan människa? Utan att först be om lov eller betala för sig, med en lem eller sitt eget liv? Om en handelsman lockar mig att stjäla ur kassan, hans bil eller andra ägodelar. Då borde väl enligt samma princip han vara den som skall straffas? Men så tänker de egendomligt nog inte alls. Är då en mans liv så mycket mera värt än en kvinnas? Det är ju många kvinnor och flickor som våldtas, tänker du nu kanske? Det är säkert så, exempelvis hemma, under konflikter, i krig och så vidare. Även om andelen män och pojkar som våldtas också finns med som statistik, bara att de inte berättar om det i något bredare sammanhang.

Men låt oss nu utgå från det första resonemanget. Att det är de vilka inleder andra i oemotståndlig frestelse, annars skulle ju brottet aldrig bli begånget. Och om straffet är döden. Då anser jag att man måste se på det som stöld. För det som blir stulet är oskulden. Det vill säga tron på att vara fredad mot all sorts brottslighet. Och om det är på det viset borde man behandla våldtäkt och stöld lika. Om kvinnan som blev våldtagen måste dö, så måste även den som stal dö, det vill säga den som begick våldtäkten. Eller, om man nu betraktar straffskalan för stöld. De skyldiga borde kastas i fängelse eller åtminstone få mista en kroppsdel. Vilken kroppsdel som mannen bör få mista om han inleds i frestelsen att våldta, är inte svår att räkna ut. Men vilken bör kvinnan mista, hon som frestade.

Det är här slöjan kommer in i sammanhanget. Bärande av slöja och skymmande klädsel beror troligen, utöver behovet av att skydda sig mot sand, väder och vind, vara att inte inleda mannen i frestelse. I de fall då det är en kvinna som skyler sig. Det vet ju varje man hur svårt det är att avhålla sig ifrån att, då någon eller något utgör en frestelse, inte genast kasta sig över sitt offer som "en hungrig varg" eller kannibal. Att det bara är kvinnor som sänder ut sexuella signaler är vida känt. Att män skulle utgöra en lockelse, frestelse, oemotståndlig eller ej, är ju bara en löjlig tanke. Kvinnor "går i säng" med en man blott för att se till att säkra "tronföljden", det vill säga för att bli med barn.

Att låta sina lagar och sin kultur omfattas av naiva föreställningar om kvinnors och mäns väsen, att män och kvinnors behov av kärlek, närhet, uppmärksamhet och sexualitet krockar alldeles för mycket med den faktiska verkligheten. Om den som stjäl, oavsett det kommer till en tioväxlad cykel, guld och gröna skogar eller en annan människas själsfrid och känsla av okränkbarhet, då borde väl straffet vara detsamma? Straffet för den som blir våldtagen är livslångt, det vill säga fram till den dagen då individen ifråga dör i en singelolycka eller blir mördad. Straffet för den som begår en våldtäkt är lindrigt. Och dessutom betraktas det ju inte som ett brott. Personen ifråga utsattes ju för en "oemotståndlig frestelse". Men om nu en man med en utpräglad känsla för rättvisa, betalar en liga för att våldta vissa utvalda män i olika åldrar, som alla begått "hedersrelaterade" brott, som våldtäkt eller mord. Då borde väl de våldtagna männen begå självmord sedan? De har ju inlett andra i frestelse?

Det går naturligtvis att fundera på de här sakerna. Vända och vrida på de olika perspektiven. Jag förstår naturligtvis att de har en alldeles egen kultur, som inte precis liknar vår, samt att den är vida utbredd och det inte bara i Orienten. Frestelser verkar finnas även i den västerländska "kulturen". Att låta sig frestas att ofreda andra människor. Att ge sig på andra människor med våld. Ta sig rätten att ta ifrån dem deras själsfrid och känsla av okränkbarhet. Frågan är hur det bör bestraffas och även hur det, än mer viktigt, bör förebyggas. Om det går att helt stävja? Det är ju sant att oavsett priset för att "begå en handling" så kommer en möjligt straffbar handling då och då att begås. Det verkar som att priset/straffet inte kan sättas "för högt". Inte ens för yttrandefriheten. Om jag är tvungen att leva mitt liv utan att kränka andra människor, så må det vara hänt. Jag kan acceptera det. Men om straffet för att hjälpa någon eller för att en gång bli kysst, säga min mening, höja min näve i tyst protest eller att få klottra en dikt på en vägg, är döden. Då må det vara hänt. Jag kan acceptera det.




(1) Orienten sägs sträcka sig i ett brett bälte kring södra delen av ekvatorn från västra Afrika (hela Afrika) till Japanska öarna ungefär. Det är en sådan där ungefärlig uppskattning, litet i stil med att säga att London är beläget utanför New York, eftersom London i vilket fall inte befinner sig inne i New York.