hon vandrar

han springer

näktergalen sjunger

hon vandrar

stillhet

i nattens skimmer

med löfte av

fyller hon

korgen

hon vandrar med mjuka steg

följer sländans spinnande tonart

hon bär en korg

fylld med pärlor

rena

klara

hon lägger

en pärla

vid

var och ens

huvudgärd

stenarna

runt äppelträden

minns

kittlingarna

givna av barnlekar

i huset

vari den äldrevisa

stigen ur ålder

vaggade sagor

i händer

stenarna höljer

de fallna

väggarna

i mosskor

skor sömmade

in under lanternaträdet

din hand

sträcks

in genom väggarnas

slutna

du smeker min panna

dina ögon

vakar

vid mina drömmars

ro

frid

fyller

en stund

mitt sinne

jag ler

i

tacksamhet

din kärlek

är sjalen runt mina axlar

han springer

med fjäderlätta steg

viljan

är djup

meningen andas

ur hans vita panna

ur hans djupa blick

vinden bär honom

han är pilen kommen ur regnbågen

nyponet

lades i jordbädd

livsandning

skänkte spirande

djupröd andas rosen

nyponet i kärlek

gav till näktergalen