Utomhus står våren i blom.
Björkarnas löv slår ut i grönt,
Medan vitsippor vajar på ängarna.
Så varför lever jag fortfarande i hösten?

Värmen sveper åter över jorden,
Väcker myllan till liv och
Låter gräset på nytt springa upp ur marken,
Men inget av det verkar kunna tina mig.

Jag går i höstens tecken,
Mitt hår rivs av den höststorm
Som för andra är en vårbris,
Och morgonens dagg tycks mig vara frost.

Mina kinder piskas av regnet
Och jag stapplar fram,
Där andra glatt skrider,
Genom vårens ljumna kvällar.

Mig verkar det saknas något
Ty än känns allt så kallt,
Än ser jag höstens mörker,
Än kvävs jag av dess kraft.

Ja trots att solen åter skiner,
Och vårens knoppar brister
Förblir mitt hjärta som i hösten
Dunkelt, svalt och kargt.

Jag går här och väntar,
Längtar, hoppas, drömmer,
Om att en dag få vakna och se
Att våren till mig är kommen.

Men så länge jag ser hösten,
Härjas jag av dess framfart.
Jag står inte ut med dess stormar.
Står inte ut, låt mig vila,

Låt mig försjunka i dvala
Låt mig drömma om vår.